Tog mig i kragen

Ja det gjorde jag idag och ringde till kära M som för en vecka sedan miste sitt barn imagen. Lider så med familjen och tänker på dom varje dag. Men man vet ju inte riktigt hur man ska bete sig, man är ju så jävla feg för att riva upp känslor, för att få dom att gråta. Men det är ju precis det som nog behövs tror jag. Men nu har vi bokat en fika träff och det känns skönt. Jag vill ju bara krama om och prata med henne.